På tiden

Ja det är på tiden att jag skriver något här! : )

Mycket har hänt de senaste veckorna och tiden att blogga har inte riktigt funnits. Jag står i valet och kvalet om jag verkligen ska fortsätta men jag ger det några dagar till i fundering. Jag har alltså börjat plugga igen och rivstartade som sagt med en tenta, sen har det bara rullat på i ett rasande tempo. Efter två veckor sitter jag just nu helt utslagen i soffan. Allt är så nytt, men å andra sidan inte. Plugget är sig likt, men kombinationen med en liten hemma som kräver sin uppmärksamhet och tid är något som det förmodligen kommer ta lite tid att vänja sig vid. Naturligtvis kommer det att gå bra, jag tror det sitter i mig och mina svårigheter för förändringar förstår ni ; ) Ska jag vara riktigt ärlig så känns det inte alls lika motiverande att plugga längre. Kanske något som kommer känns bättre med tiden? Det är inga större problem att vara ifrån Agnes, men jag saknar henne varje minut! Det känns iaf tryggt att hon är hemma med sin pappa och jag vet att dem klarar sig alldeles utmärkt utan mig : ) Men det här samvetet som spökar är inte att leka med. Jag har varit en sur, otålig och kass morsa de senaste dagarna och det känns verkligen, rent ut sagt, förj-kligt!! Men nu har jag gjort helg och våra lediga dagar ska tillbringas tillsammans, glada och pigga! ; ) 

Agnes fortsätter gåträningen med allt som går att resa sig mot och få stöd mot. Hon övar mer och mer på att stå helt själv, men balansen svajar om man säger så ; ) Älskade lilla bönan fyller 1 (!!!) år om exakt tre veckor och det blir intressant att se om de första stegen behagas komma därikring. Pulkan visade sig vara en stooor succé och vi har varit ute och rejsat med den några gånger. Det bästa är när jag eller Kim springer med pulkan eller drar den i en nedförsbacke, Agnes tjuter av glädje och det är så underbart att se! ♥