Det största ♥

Ja så har då brösten förvandlats till stora och runda silikonpattar över en natt! Här kommer kossan liksom ; ) Ha ha. Skämt å sido, det gör faktiskt rejält ont och jag bara hoppas att jag inte får mjölkstockning. Men huvudsaken är ju att Agnes äter och får i sig det hon behöver ♥


Tänkte försöka skriva lite om dagen D.

Förra söndagen donade vi på hemma och var på promenad med mamma, de "vanliga" förvärkarna kom titt som tätt. Fast jag tyckte nog att något kändes lite annorlunda, men kunde inte sätta fingret på vad det var. På natten fortsatte förvärkarna med jämna mellanrum och vid 05.00 så blev dom som sagt kraftigare. Klockan åkte fram och det var 20 min mellan. Kimpa åkte iväg som vanligt när klockan var 08.00 och jag stökade runt hemma. Värkarna fortsatte med 20 min mellanrum hela måndagen och på natten mot tisdag. När klockan var 04.00 tisdag morgon, ringde jag förlossningen för jag kände att jag behövde höra någons röst som sa att allt var ok. Vid 10.00 på tisdag morgon bestämde vi oss för att åka in, jag var trött och slut och ville bli undersökt. BB-väskan släpade vi med ända upp men vi visste nästan att vi skulle bli hemskickade. Jag var öppen två cm och livmodertappen var helt utplånad. Det sura var att när jag låg där med CTG-kurvan på magen så kom det bara en, max två värkar. Det stannade liksom av, och det var vanligt sa dom. Säkert för att man slappnar av på ett annat sätt när man är på plats med proffsig personal.

Därifrån var det upp till oss om vi ville stanna kvar eller åka hem. Med risk för en väldigt långdragen förossning så valde vi att åka hem. Kim tände ljus och fixade varmt badvatten åt mig ♥ Tror jag slumrade en liiten sväng när han skrubbade mig faktiskt. Sedan kände jag att jag behövde vila så vi la oss på sängen båda två, jag kunde inte slappna av eller ligga still för värkarna kom rätt så tätt och toppen på dom gjorde så jäkla ont! Jag gnällde och vrålade och hängde på Kim med jämna mellanrum och försökte få i mig lite gröt (hade bara ätit blåbärssoppa på förmiddagen). Men mitt i gröten, vid 16.00, inser jag att jag inte kan vara hemma längre, jag struntade fullständigt i om jag bara var öppen 3-4 cm, jag ville ha hjälp! Kim ringde in och vi fick komma för en koll sa barnmorskan. För en koll??!! Jag blev tokig av tanken, jag behövde ju smärtlindring ; ) Måste även tillägga att mitt i allt detta värkarbete mm. så var det ju extra skönt att vi bor längst upp UTAN hiss... Fy!  Väl nere i porten får jag stanna, andas och gunga mig igenom en rejäl värk. När vi var uppe i lägenheten, alldeles innan vi gick ner, så kom värkarna med 5 min mellanrum.

Jahapp, så var det andas, gunga, hänga direkt när vi klev ur bilen : )
Sedan speedade vi upp i hissen och blev placerade i samma intagningsrum som på förmiddagen. Kurvan kopplades på och jag fick lite panik för jag kunde inte förstå hur jag skulle kunna ligga stilla så länge som 30 min. Barnmorskan och barnsköterskan som tog emot oss var hur gulliga som helst och sköterskan hjälpte mig att andas igenom några av värkarna. Något Kim iofs också var hur bra som helst på. Han hjälpte mig att andas så bra och bättre stöd kunde jag inte ha! Vi blev aldrig osams (läs: jag höll mig i schack och skällde inte på den stackaren ; ) Jag älskar honom om möjligt ännu mer efter denna upplevelse! ♥

Till slut kom barnmorskan in och undersökte mig mellan värkarna. Hon frågade oss vad vi trodde, hur mycket hade hänt? Jag svarade lite bittert att jag var öppen 3 cm och Kim trodde 4. Till allas stora förvåning (även barnmorskan och sköterskan) var jag öppen 9-10 cm!!! Helt otroligt och då fick jag en kick med ny energi och blev faktiskt stolt över mig själv att jag varit hemma och vi klarat det så bra tillsammans. Jag hade också tjatat till Kim hela dagen hur värdelös jag var som inte hade högre smärtgräns...

Jäklar vad nervös jag blev, vi skulle få se våran lilla bebis väldigt snart (trodde vi alla)!

Vi flyttades till en förlossningssal och jag fick byta om till den där sexiga landstingsrocken ; ) Lustgasen introducerades men jag var väldigt skeptisk i början, ville ju inte må illa och kräkas mitt upp i allt (för det hade ju lilla jag läst på internet att man kunde göra). Jag kunde inte hålla mig borta från masken vid nästa värk och jag sög i mig som bara den. Den hjälpte ett tag sen var vi tvungna att vrida på högsta effekt. Jag hade lite svårt att få i mig gasen innan en värk var på G för dom kom utan förvarning ganska ofta. Men lustgasen och jag blev bästa vänner ganska fort ändå! 

Kim hade tidigare sagt till personalen att jag ville ha bedövning i form av epidural (jag hade tidigt gjort klart för honom att han skulle säga till om det utifall jag inte orkade ; ), fast jag undrade ett tag om jag skulle strunta i den och försöka köra på ändå eftersom jag var öppen så mycket. Vid 19.00 ca, tog barnmorskan håll på hinnorna och fäste en elektrod på Agnes huvud för att hålla koll på hennes hjärtslag.

Hur som haver så blev det bedövning, men i form av en spinal (inget som lämnas kvar utan man blir stucken och den sitter i upp till tre timmar, epiduralen har man ju kvar och den pumpar liksom ut bedövning med jämna mellanrum) Orkar inte skriva i detalj om de olika metoderna så jag ber om ursäkt för mina diffusa förklaringar ; ) Jag fick spinal för att jag var så pass öppen och de ansåg att jag skulle hinna föda innan den gick ur. Jag fick vänta över en timme på bedövningen och nån gång efter 19.00 kom narkosläkaren. Hon fick sticka om och hålla på så det dröjde ännu längre innan den var på plats. Sedan kunde jag slappna av och fika med Kim : )

Vid 20.00 kopplade barnmorskan på ett värkstimulerande dropp, därför att när vattnet gick så "stängde" jag mig en cm (enligt min journal, det var ingen som sa något då). Jag hade ju inte ont av värkarna eftersom jag var bedövad, men kände att något hände i magen när dom kom. Droppet höjdes var 30:e minut och både jag och Kim började fundera om inget skulle hända snart? Jag ville gärna ha kvar bedövningen när det stora momentet skulle genomföras. Så blev det inte. Bedövningen hann gå ur och vid 22.20 började jag krysta med enbart syre i masken. Tror inte man får ha lustgas när man ska krysta heller? Har lite dålig koll.

22.40 kom världens mest underbara lilla flicka till världen med sina 3246 g och 50 cm ♥

Kim fick titta om det var en liten snopp eller puppilura och klippa navelsträngen. Båda vi blev väldigt förvånade över att det var en tjej, vi trodde ju från dag 1 att det låg en grabb i min mage : ) Det har noll betydelse vad det är för kön, huvudsaken allt går bra och att bebisen mår bra! SÅ har vi tänkt och sagt hela tiden! Skriver det för att förtydliga att könet aldrig spelat någon roll ; )

Jag är nöjd med min förlossning och kände aldrig att jag tappade kontrollen. Eller ja, när krystvärkarna tog fart, då skymtade kim döden i mina ögon tydligen ; ) Ha ha. Jag tycker att jag fick för dåliga och för vaga instruktioner om vad som gällde då, tyvärr. Det var nämligen så typiskt att det blev skiftbyte vid 21.30 så barnmorskan och sköterskan vi kände oss trygga med och kunde skämta med, och som uppmärksammade den blivande pappan så bra, inte förlöste mig. Det var lite trist.

Agnes är det bästa vi någonsin har gjort och ordet "älska" har fått en helt annan innebörd.

Hoppas att min lilla berättelse går att läsa!

Hjärtat ♥

...Agnes kom till oss i tisdags! Lyckan och kärleken går inte att beskriva i ord och mina tårar tycks aldrig ta slut. Hon är världens finaste och äntligen är hon här. Vi mår bra alla tre men fortfarande ganska trötta. Det blev ju några sömnlösa nätter innan förlossningen också, så vi tar igen oss här hemma och donar på med amning mm. : ) Tänkte att jag skulle knåpa ihop en story om förlossningen också när jag får tid. Jag som var så nervös inför den under hela graviditeten... Men det gick jättebra och jag är så nöjd!

Tusen tusen tack för alla gratulationer!! 
 

Snabbvisit...

..på förlossningen. Bebisens huvud ligger långt ner och livmoderhalsen är helt utplånad. Men jag var bara öppen två cm för tre timmar sen när vi var där, så vi valde att åka hem och avvakta. Har nyss badat varmt och Kim är så underbar och hjälper mig med allt ♥ Ikväll ska vi tillbaka till förlossningen även om inget har hänt för att jag ska få hjälp att sova. Hoppas förstås att vi fått en liten bebis innan!   

Aj

Vi är fortfarande hemma. Ringde förlossningen vid fyra imorse och hörde mig för. Eftersom jag mår bra och inga komplikationer tillstött så är det bäst för oss att vara hemma tills värkarna kommer tätare. Nu är det ca 8-12 min mellan, men jag tror vi läre åka in om ett tag för det gör djävulskt ont och jag är så fruktansvärt trött.

På G?

Det är den stora frågan idag. Har mer eller mindre varit vaken hela natten med "vanliga" förvärkar från klockan två, som sedan ändrade sig och blev kraftigare vid fem. Sen dess har jag haft "värkar" med tjugo minuters mellanrum och har det fortfarande. Vågar inte vara för positiv men de tre senaste värkarna har kommit med 13-15 min mellanrum. Vi får se vad natten kommer bjuda på ; ) Håll tummarna för oss!

Vecka 40

"Sista" veckan är här! Jag hoppas på det iaf : ) Både Kim och jag är överens om att det fortfarande känns overkligt att vi snart har en liten bebis hos oss. Helt otroligt! Återstår att se om jag kommer med en uppdatering lite senare ; )


Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet. Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Bilderna är tagna i lördags, orkar inte riktigt idag ; )

Dr House

Idag har jag inte så mycket intressant att komma med, men skriver några rader för å försäkra er om att vi inte befinner oss på förlossningen ; )

Tvätt, promenad och kaffe hos mor och far har vi hunnit med idag. Middag har vi i magen och nu blir det ett avsnitt av House på datorn. Vi har blivit lite beroende av den serien sen Kim laddade hem alla säsonger. Vi är inne på andra säsongen nu så vi har ju några avsnitt att beta av ; )

Ont har jag lite här och där så jag tror jag ska värma mitt lilla vetehjärta också.

Trevlig kväll på er!

Kyligt

Guud vad jag längtar till våren! Absolut härligaste årstiden (bortsett från att jag blir ett år äldre) och det pirrar i hela kroppen. Fattar inte vart denna plötsliga kyla kom ifrån?! -23 grader var det när vi steg upp idag, absolut inte okej! Vi klädde iaf på oss och trotsade vädret för en skön promenad, allt för att "skynda" på saker och ting ; ). Dessutom behövde jag få röra på min rastlösa kropp och suga in frisk luft.

Nu degar jag runt här hemma och känner mig som en val. Allt jag tar mig för känns som projekt och jag känner mig så otymplig och tjock! Jag är nog en av dem som inte njutit fullt ut av graviditeten, jag har haft väldigt svårt för att känna mig fin i min mage och allt som hör till. Så fort någon har tittat åt mig och magen har jag fräst som en orm inombords och jag tror att detta grundar sig i att jag avskyr att "stå i centrum". Snart är det iaf någon annan som kommer få all uppmärksamhet ; ) Trots mina knäppa tankar och funderingar så älskar jag det lilla livet i magen något enormt redan och resan hittills har varit den häftigaste jag varit med om ♥

Ja, det är en aning trassligt att få på sig strumpor smärtfritt nuförtiden...

MVC

Idag gick jag en aning gladare ifrån vårat besök hos barnmorskan. Den lille är fixerad igen! : ) Annars hade jag verkligen undrat vad som bökats neröver de senaste nätterna...
Hjärtljuden varierade en del men låg mest runt 140 slag/min. Magen hade växt 1 cm sen sist så nu låg sf-måttet på 35, och vikten har stadigt gått upp de två senaste besöken ; ) Ha ha. Vi fick en ny tid två dagar efter vårat bf-datum (hoppas såklart på att slippa det besöket ; ) och sen blir det ultraljud i vecka 41+0 om inget hänt. 

Inatt hade jag rejäla förvärkar som jag till och med vaknade av, men sen var det lugna gatan igen! Jag har själv haft liiite på känn att det är något speciellt med den 20:e (på söndag), skulle ju inte vara helt fel om det ville komma en liten knodd då. Jag är riktigt nervös men även riktigt taggad att klämma ut en liten guldklimp!

Sov en sväng på eftermiddagen men är fortfarande jättetrött, så nu blir det soffläge resten av kvällen. Kommer för övrigt fastna med röven där innan det här är klart ; )

Trevlig helg!

Nu är det dags att komma UT!

17/2

10 (snart 9) dagar kvar till den 27 februari! Ju närmre datumet vi kommer desto mer overkligt känns allting. Det har varit en lång resa och nu är det dags att börja nästa långa, långa resa ; ) Jag bara längtar tills vi ligger där på BB och allt förhoppningsvis har gått bra. Varje gång jag vaknar på nätterna så hoppas jag att det ska vara nåt på G, jag känner efter minsta lilla tecken, ha ha. 

Inatt sov jag som en kratta. Blir galen när jag inte somnar om efter dessa toabesök! Knodden var också vaken och höll låda, bökade runt långt "där nere" och gav mig en och annan stöt. Jag får nån konstig slags stöt i höger skinka ibland när lillen rör på sig, liknar ett sendrag och känns fruktansvärt obehagligt. Tyvärr har det börjat även i vänster skinka kände jag inatt... Måste vara nån nerv eller nåt som spökar. Ingen annan gravid som känt något liknande? 

Nu ska jag hälla i mig hallonbladsté, återkommer imorn med info från bm-besöket!

Så små och söta, men ack så HÅRIGA!
Dammsugaren är min bästa vän här hemma...

Sött

Måste bara visa dessa supergulliga byxor som jag klickade hem förra veckan. Mjuka, mysiga byxor kan man aldrig ha för många av ; )

Slapp, slappare, slappast...

.. Tre ord som beskriver mig rätt så bra idag. Jag pallrade mig ut på en kortis till promenad iaf, men j-klar vad det tryckte på nedöver (både bak och fram), trodde ett tag att någon ville kika ut. På fredag är det dags för bm-besök igen, tror nog att det är sista gången på MVC för sen blir det väl kontroll i vecka 41+0 på förlossningen om jag inte minns helt fel?

Funderar och undrar så om det är något vi har glömt att göra eller köpa i bebisväg... Men å andra sidan så går det ju faktiskt att fixa saker och ting efter bebisen kommit också. Då får pappan skickas iväg på shopping ; )

Nu får "designen" duga, orkar inte dona och det finns risk för att datorn får sig en j-vel...

Dagens mage!
Ignorera dom FULA bruna golvlisterna och guldhandtaget...

15/2

Nepp, vi är inte på förlossningen, det är lugna gatan här hemma!

Har trixat och jäklats med den här bloggen hela kvällen. Trivs inte med den och jag är värdelös på det här med design. Får lust att sluta blogga bara därför. Jag är ingen bloggmänniska, har inte tillräckligt med tålamod eller lust ; )

Hörs hej!

Planka

Hjärtedagen har varit en bra dag. Jag gled runt i morgonrock till klockan var fem och Kim for och hämtade plankstek. Passade på att ta en dusch och tända lite ljus medans han var borta. Vi brukar inte fira alla hjärtans dag så mycket, och hade bestämt att vi varken skulle köpa eller göra något speciellt i år heller. Ändå (som han ofta har en förmåga att göra) kommer Kimpa hem med en present, en snygg klocka, och jag känner mig i vanlig ordning heldum som inte har något åt honom! Försvarar mig med att jag har en guldklimp i magen istället ; ) 
Efter plankan gasade vi till systers och blev bjudna på hemmagjorda semlor. Gott gott!

Ni därute! Är det något mer jag bör göra på mina lediga dagar innan knodden behagar komma ut? Tips mottages gärna! : ) Får lite lätt dåligt samvete när jag bara såsar runt här hemma och väntar och väntar...

Den här fina fylla-i-boken köpte jag till pyret sist jag och syrran var i Sundsvall.
Den är lite annorlunda, vilket gör den så mysig!

Vecka 39

Ny graviditetsvecka, vilket innebär 13 dagar kvar till 27........!!! Fast våran gissning är att den lilla bebisen planerar att komma ut en vecka senare : ) Min mormor, mamma och syster har alla gått över lite drygt en vecka med första barnet, så varför skulle just jag få tidigare? ; )

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Vecka 39 (38+1)

Söndag

- Lång sovmorgon
- Söndagsstek + tårta hos svärmor
- Film + mys

Tillbaka imorn!

Hormonerna...

 ..tar ibland över på tok för mycket! Men vad gör det när jag bär på det finaste ♥

Igår var jag hos syster med familj hela dagen och busade. Eller ja, i den mån jag orkar nu för tiden. Alltid skönt med massa positiv energi!

Soligt idag igen, blev en promenad med mannen och nu ska det slappas resten av denna lördag. Är så trött idag. Älgkött och hasselbackspotatis står på menyn och sen blir det fruktsallad och snacks till melodifestivalen. Hoppas på några vettiga bidrag...

Just det, beställde hallonbladsté i onsdags och i torsdags hade jag det i brevlådan - snabb service! Nu blir det till att pimpla té i mängder framöver ; ) Klistrar in en liten text (tror inte jag har bloggat något om det tidigare?) :

Hallonblad innehåller oxytocin. I kroppen tillverkas oxytocin av hypofysen som ett avslappnande och rogivande ämne. Inom sjuklvården används det bl. a. för att starta förlossningsarbetet. Vid ett avkok blir sällan så påtagliga effekter, som att omgående dra igång en förlossning. Men barnmorskor har i alla tider rekommenderat hallonbladste i graviditetens sista fas, för att förbereda kroppen på födseln och för att allt detta ska fungera stärkt och smidigare. För att den gravida inte ska riskera ett för tidigt förlossningsarbete ska produkten inte tas förrän vecka 35.


 

Snöstorm

Är så otroligt less på vintern! 

Imorse gick det bra, trots att läkaren var ett skämt. Vi får väl se vad som händer härnäst helt enkelt. Jag hoppas som sagt på att bråcket går tillbaka efter förlossningen så inget behöver göras. 

Annars lever pyret om som bara den och påminner mig mer än gärna om hur mycket h*n väger ; ) Någon fot i revbenen får man räkna med och ibland känns det riktigt obehagligt, nästan som om foten fastnar i ett ben liksom. Har klarat mig undan massa besvärande vätska i kroppen ända tills nu.. Igår och idag har benen känts som bly och fingrarna ser ut som mindre korvar. Även en släng av gravidsnuva irriterar mig på nätterna. Längtar och längtar efter dagen D men försöker hålla mig i schack och inte bli föör otålig : ) 

Eget mys i soffan medan sambon spelar innebandy ; )

Ultraljud

Jepp.. Imorn ska jag på röntgenkliniken för det där ultraljudet på bukväggen. Ser inte fram emot det. Jag gruvar mig jättemycket och har egentligen ingen aning om varför?! Kanske för att jag inte får äta frukost? ; ) Har inte hoppat en enda frukost sen jag blev gravid...

Lika bra att krypa i säng, vi ska vara där 8.00!

Råmjölk

Inatt har jag sovit bra, eller så bra man kan sova som höggravid iaf ; ) Vaknade och såg att solen lyste även idag, så efter lite gröt i magen gav vi oss ut på en liten promenix. Tänkte att jag skulle kika efter hallonbladsté och hårfärg på vägen också. Kom bara ihåg den ena grejen (minnet?!), så téet får jag beställa på nätet istället. Handlade lite snacks till BB-väskan också, så nu känns den färdigpackad med det som kan packas i förväg. 
Promenaden idag gick tyngre än igår, ett jäkla tryck neråt och en ilande smärta nere på vänster sida. Bara att inse begränsningarna... Trots rastlösheten. Bråcket har (peppar peppar) känts rätt så bra i några dagar nu. Skönt!

Jag som lider av ständig oro och har miljoner funderingar måste höra en sak med er som vet... Är det konstigt om det inte läckt någon "råmjölk" ur bröna än?

Just det, angående fixeringen så kunde det också vara att jag har ett rymligt bäcken, vilket bara är bra : ) DET gjorde mig lugnare!

Nu läre jag skutta in i duschen och skölja bort färgen!

Pics från idag. Härliga väder!

Möör..

i kroppen! Det är så skönt att promenera, speciellt när solen för en gångs skull visar sig. Men hallelulja vad stel och konstig jag blir alltså. Det dyker upp nya krämpor emellanåt också ; )

Längtar till alla barnvagnspromenader och finare (vår)väder! Jag är redan rastlös och samtidigt orkar jag inte göra vad som helst heller. Taskig kombo! Tacksam ändå att jag kan vara ledig eftersom jag sover som en kratta.

Ikväll har vi klämt en varsin vaniljsemla här hemma (mannen är lite mesig och gillar inte mandelmassa ; ) och jäklar vad gott det var! Sockerberoendet kom som ett brev på posten efter plusset på stickan...

Vecka 38

Måndag innebär alltså ny vardagsvecka och ny graviditetsvecka. Dessutom är det exakt 20 dagar till beräknad nedkomst av plutten idag. Om dagarna fortsätter att rulla på i det här tempot så borde jag stå ut tills det är dags ; ) Fast å andra sidan känner jag mig som sagt färdig med stor mage och allt vad det innebär. Nätterna är sisådär, ibland har jag såna myrkrypningar i hela kroppen att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Inatt hade vi sån tur att parkeringen nedanför sovrumsfönstret skulle skrapas... Är det inte det ena så är det det andra ; )

Då har vi också varit på fjärde och sista gången av föräldrautbildningen. Idag handlade det om relationen till barnet och att det är viktigt att "vårda" parrelationen. När vi ändå var på MVC så stack jag in huvudet till min barnmorska och hörde mig för om det där med fixeringen. Tydligen så är det helt normalt att bebisen kan fixera sig och sen röra sig och sen sjunka ner igen. Det kan alltså skilja sig från dag till dag och det känns skönt att veta!



Kroppen: Nu närmar sig förlossningen med stormsteg. Se till att du vet var din partner befinner sig och att du lätt kan få kontakt.
När barnets huvud har ställt in sig brukar det bli lite lättare för den blivande mamman att andas och äta igen eftersom det blir lite mer plats upptill i magen. Allt fler känner förvärkar. Det som skiljer förvärkar från sammandragningar är att värkarna oftare gör ont. Först blir magen hård, precis som tidigare, men efteråt kan en molande känsla finnas kvar. Smärtan sitter långt ner i magen eller ländryggen och påminner om mensvärk. Långt ifrån alla får dock någon förvarning om att förlossningen är på gång. När du väntar ditt första barn är det vanligast att barnet kommer efter beräknat datum. Är du omföderska föder du statistiskt sett nästa barn två till tre dagar tidigare.

Barnet: Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.
 

Vecka 38 (37+0) & senaste tillskottet i barbafamiljen.

Vecka 38 (37+0)

Äntligen...

..SOLSKEN! Vi har varit ute på en långpromenad runt maln med mamma och pappa och gud så skönt det var! Men min hastighet är ju inte att leka med, hjälp. Tur mor min också måste ta det försiktigt pga ryggen ; ) Igår kom vi oss aldrig ut på promis så det var skönt att vi blev ute ett bra tag idag. Välbehövligt för lilla mig som inte varit på så bra humör och egentligen bara velat ligga i sängen den senaste veckan. 

Trevlig kväll med god mat och melodifestival igår hos svärmor + man. Tusen tack! ♥

Senare idag har vi bjudit in oss själva till Kimpas svärmor och svärfar för lite middag ; ) Vi har tur vi!

Imorn går vi in i vecka 38 och så är det sista gången på föräldrautbildningen. Shit vad fort det har gått...!

Antikroppar

Nu har jag läst lite om min blodgrupp och de som är Rh-negativa kan bilda antikroppar mot sitt barn och då kan barnet få blodbrist. Därför måste man ta extra blodprov för att se om dessa antikroppar finns. Någonting i den stilen iaf ; )

Barbabesatt..?

Här hemma har vi dammsugit och plockat lite tvätt och nu ska vi försöka komma oss ut på en skön promenad. Jag behöver frisk luft! Det är full rulle i magen och nu är det någon stackare som har hicka..

Senare i eftermiddag åker vi till svärmor och käkar lite middag, ska bli trevligt!

Jag har letat och letat efter barbapapa-gardiner som vi vill ha i "barnrummet" (vi har en barbaskötbädd också), men utan resultat. Tidigare i veckan hittade vi dock ett tyg på Åhléns som vi gillade. Men då hör det ju till sak att man måste sy en gardin på egen hand, och jag och min kära mor är INTE så händiga på den fronten.. Men vi hjälptes åt (jag höll koll på knappnålarna och mamma gjorde jobbet ; ) och nedan ser ni resultatet:


 

I like it!
Att den är "homemade" och inte precis på måtten gillar jag ännu mer ; )

MVC

Fredag och bm-besök igen. Den här gången gick jag därifrån aningens besviken faktiskt... Bebisen hade visst bestämt sig för att vara rörlig igen. Trodde inte det var möjligt när den en gång blivit fixerad? Men efter lite googlande och råd från mamma och syster så känner jag mig lugnare. Det ska tydligen inte ha någon betydelse för när förlossningen startar, men ja, det känns som ett steg bakåt... Märks det att jag känner mig ganska redo att föda ut vårat lilla pyre?! Har inte alls varit på något bra humör de senaste dagarna, osocial och allmänt tråkig. Många tankar kring förlossning och konstiga drömmar gör mig gööörtrött på dagarna också. För någon natt sen vaknade jag med tårar som rann, har gjort det några gånger under graviditeten, efter en dröm om kära farmor. Jag saknar dig så otroligt mycket!

Annars såg allting bra ut med mina värden idag och jag fick lämna ett blodprov eftersom jag är Rh-negativ. Har lite dålig koll på varför, trots att jag som blivande sjuksyrra borde veta det. Ska forska på det senare. Sf-måttet hade ökat med två cm, vilket jag nästan förstod för det känns! Vikten ligger nu på + 9 kg sen inskrivning. Vi skrev också en sammanfattning av min graviditet och önskemål inför förlossningen, men det blev inte så mycket. Önskar mig bara trygghet och bra personal ; )

Just det, fick en kommentar om vi har några namnförslag. Det är så att det går lite trögt på den fronten, därför jag inte skrivit om det här : ) Vi ändrar oss från vecka till vecka och känner oss för, ha ha. Agnes, Max och Emil har vi som favoriter just nu, men det pendlar som sagt väldigt mycket. Jag har miljoner förslag på tjejnamn tror jag, men Kim är inte lika entusiastisk över alla dom ; )

Nu blir det nötter och soffhäng hela kvällen.

Trevlig helg på er!

Mysiga filten som fick följa med hem från Sundsvall i lördags.





Tårta

Vet inte riktigt om jag har så mycket intressant att komma med idag. Håret har blivit friserat och jag trodde jag skulle flyta bort av svett... "Skynket" och starka lampor är ingen bra kombo för en pregnant ; ) Hann med å träffa världens bästa syskonbarn en sväng på eftermiddagen också, det gillas!

Nu känns magen verkligen stor! Jag går in i saker och känner mig mest bara otymplig. Har ingen större lust att ha vanliga kläder heller, mysbyxor is the shit för tillfället. Längtar efter dig, lilla bönan, du får gärna komma ut nästa vecka ♥

Tror även att Kimpan har en släng av gravidcravings. Igår kom han hem med marängbottnar, daim och grädde för han var sååå sugen på daimtårta. Mitt i veckan bara sådär? Ja ja, det blev ingen igår men nu står det en i kylen och väntar på honom. Tänkte att det kunde vara min tur att göra något för honom för en gångs skull ; ) Mannen i fråga är på hockey...

Borde verkligen börja med väskan... Imorn efter tvätt får det bli.

Funderingar...

Jag har funderat en hel del på det här med parfymfritt tvättmedel till bebiskläderna... Visste inte hur jag skulle göra, men till slut fick det bli samma tvättmedel som används till våra kläder. Jag kanske är bland dom få som gjort så, vad vet jag? 

En annan fundering är det här med duschgrejer som ska med till BB. Parfymfritt eller inte? För mig blev det inte, har köpt miniatyr-förpackningar av det vanliga jag använder.

Bara att hoppas att jag gjort rätt val och att bebis är nöjd ändå ; )


Jag är funderingarnas drottning och ibland är det förj-kla jobbigt........................

Vecka 37

Igår gick vi in i vecka 37. Dagarna går fort samtidigt som jag börjar bli otålig. Känner mig rätt så färdig med att vara gravid och längtan efter att kunna ta på sig ett par jeans igen är stark ; ) Ha ha. Längtan efter vårat lilla mirakel är naturligtvis starkast, såklart ♥

Det känns som lilla knodden borrat sig ännu mer neråt. Det har ilat och donat "där nere" några dagar och magen har sjunkit en aning. Vi ska till MVC på fredag så det ska bli intressant att höra vad som hänt sedan sist :  )

Läre ta tag i den berömda väskan också i dagarna... Pyrets väska är redan färdig : )



Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

Vecka 37 (36+1)