Som ni märker har det stått stilla här inne hela veckan, motivationen till att blogga lyser med sin frånvaro. Jag har miljoner tankar som snurrar runt i huvudet och jag känner mig inte på topp för tillfället. Det känns inte bra att jag snart sitter i skolbänken igen, jag vill att Agnes ska få vara hemma tills nästa höst, men det funkar inte. För tillfället vet jag inte ens om jag vill bli sjuksköterska längre... Flytta vill vi också göra, omedelbums, helst igår! Jag vill inte längta framåt hela tiden, jag vill njuta här och nu! Nog om mitt gnäll... Men ibland måste man få skriva av sig.
TUR att jag har Agnes som förgyller mina dagar med sitt skratt och alla busiga saker hon hittar på! Hon har förresten börjat resa sig mot saker nu, pang tjong sa det bara i fredags och sen har hon kämpat hela helgen. Vinkar gör hon också, så himla gulligt! Pappan i huset har lärt henne att blunda hårt med ögonen och puta med läpparna på något konstigt vis, jag höll på ramla av stolen för jag skrattade så mycket, haha. TUR att jag har världens bästa sambo också, som dessutom är den bästa pappan! Grattis till dig älskade Kim på din första farsdag ♥
 |
| Något som inte händer så ofta nuförtiden ; ) |
 |
| På väg upp... |
Hej! Jag förstår dina känslor, det du skriver skulle kunna vara mina ord när min mammaledighet började lida mot sitt slut och skolstart/dagisstart närmade sig. Jag har haft studieuppehåll/mammaledighet två gånger och det har känts lika tungt båda gångerna. Men, bara efter någon vecka i skolan så känner jag att det är rätt igen, och min tvivel om att bli sjuksköterska försvinner. Visst saknar jag all tid med barnen men jobbar jag så är det samma sak. Så bestämd dig inte för att hoppa av, gå tillbaka och läs några veckor så märker du om det är separationsångesten (som alltid finns när man har barn) eller om det är så att du verkligen inte vill bli sjuksköterska.
SvaraRaderaEn riktig sötnos till dotter har du!