Jag vet inte riktigt var jag ska börja, huvudet är tomt. Vilken vecka. Frustration är nog huvudordet för veckan som varit. Det är verkligen inte en dans på rosor att vara småbarnsförälder.
Idag lyckades älskade Agnes skrapa ihop endast EN timmes sömn på hela dagen, vilket är på tok för lite för henne. Hon har klagat och klagat och vi har verkligen gjort allt vi kunnat för att försöka hjälpa henne till ro och jag har aldrig känt mig såhär hjälplös och tom. Tillslut kände jag att jag ger upp, jag vet inte vad jag ska göra mer, jag säger upp mig som mamma! Sen kommer det där lilla leendet och tårarna samlas i ögonen på mamman samtidigt som samvetet smäller henne i ansiktet. Känslocirkus var ordet...
Efter alla turer hit och dit lyckades trollet äntligen somna, med flaskan i munnen i pappas famn. ( I samma sekund jag skrev detta vaknade Agnes och gallskrek och grät, vad är detta? Stackars liten! )
 |
| Så liten, så älskad ♥ |
Sådär har Elisia hållt på senaste veckan, idag har ett litet gryn dykt upp i underkäken. Kanske något sådant?
SvaraRaderaFy vad jobbigt!! Känner igen känslocirkusen... Men undra vad det är för tok med sömnen... ibland är man verkligen hjälplös! Tänder eller utvecklingssprång?
SvaraRaderaAntar att ni har provat allt men när Edison har svårt att somna (rätt ofta...) så lägger jag honom på sida med tutte och snutte och buffar i rumpan. En hand på ryggen också. Funkar om jag är envis. Testat? Kram!
Isac har också varit orolig och jäkligt gnällig utan anledning. Förmodligen utvecklingssprång här, kanske är så för Agnes med, eller tand?
SvaraRaderaOtroligt frustrerande med såna perioder, hoppas prinsessan snart blir nöjd och glad igen :)
känner igen mig i det där! :)
SvaraRadera