Dåligt med bloggande var det här. Jag har ingen större motivation och känner mig ganska tom för tillfället.
Det ljuva mammalivet kan stundvis kännas rätt så ensamt. Man är liksom i någon egen slags bubbla. Jag har fina vänner och mammor att umgås med och det är jag oerhört tacksam för! Men ändå, någonstans där inne finns ändå en konstig känsla. Någonstans på vägen i denna resa känns det också som att jag tappat bort mig själv lite. Jag känner mig ofta ful och obekväm och önskar ibland att jag bara kunde dra en sopsäck över huvudet. Jag vet att detta låter ytligt, men för mig handlar det om så mycket mer. Jag menar absolut inte att klaga, jag älskar att spendera mina dagar med det bästa vi har och det händer så otroligt mycket i Agnes utveckling nu. Jag är bara människa och livet är verkligen som en berg- och dalbana.
Hållet med dig! Klart att dom är det bästa vi har, men man saknar sig själv ibland. Känns som man bara är mamma liksom, inte för att det är så BARA men du förstår vad jag menar...
SvaraRaderahåller med!
SvaraRadera"man måste få sörja det gamla livet för att kunna acceptera och njuta av det nya" som dom sa på föräldrautbildningen! :)
Det är en jäkla omställning, ett helt nytt liv så jag tror det är helt normalt att det känns lite skumt också! Man har ju levt med bara sig själv hela sitt liv och vips har man en liten människa som man ska hålla vid liv och ha klistrad på sig nästan hela tiden... En ny kropp fick man också till på köpet! Eller i alla fall delar av den...
SvaraRaderaJag tänkte i alla fall skriva att jag också känner mig lite borttappad till och från! Hur lycklig man än är!